Excerpt from “The Tragedy of King Richard the Third” by William Shakespeare
Original
Now is the winter of our discontent
Made glorious summer by this son of York;
And all the clouds that loured upon our house
In the deep bosom of the ocean buried.
Now are our brows bound with victorious wreaths,
Our bruisèd arms hung up for monuments,
Our stern alarums change to merry meetings,
Our dreadful marches to delightful measures.
Grim-visaged war hath smoothed his wrinkled front,
And now – instead of mounting barbèd steeds
To fright the souls of fearful adversaries –
He capers nimbly in a lady’s chamber
To the lascivious pleasing of a lute.
But I, that am not shaped for sportive tricks
Nor made to court an amorous looking-glass,
I that am rudely stamped and want love’s majesty
To strut before a wanton ambling nymph,
I that am curtailed of this fair proportion,
Cheated of feature by dissembling nature,
Deformed, unfinished, sent before my time
Into this breathing world scarce half made up –
And that so lamely and unfashionable
That dogs bark at me as I halt by them –
Why, I in this weak piping time of peace
Have no delight to pass away the time,
Unless to spy my shadow in the sun
And descant on mine own deformity.
And therefore since I cannot prove a lover
To entertain these fair well-spoken days,
I am determinèd to prove a villain
And hate the idle pleasures of these days.
Plots have I laid, inductions dangerous,
By drunken prophecies, libels and dreams
To set my brother Clarence and the King
In deadly hate the one against the other.
And if King Edward be as true and just
As I am subtle false and treacherous,
This day should Clarence closely be mewed up
About a prophecy which says that ‘G’
Of Edward’s heirs the murderer shall be.
Enter George Duke of CLarence, guarded,
and Sir Robert Brackenbury
Dive, thoughts, down to my soul: here Clarence comes.
Brother, good day. What means this armèd guard
That waits upon your grace?
Translation/Översättning Amki Moors
Nu har vår bittra vinter återfötts
Som sommarvind av denna son av York;
Och alla moln som runt vårt hus slog ring
I havets djupa famn fått somna evigt.
Nu välvs var panna av en segerkrans
Och bucklat vapen hängs att pryda hall
Vart varningsskri till vänligt möte vänts
Var ryslig marsch vi höjt till glädjens hyllning.
De rynkor Kriget bar har slätats ut
Och nu – då han förut red fram på hingst
av stålet klädd att härers blod skräckslaga –
Nu dansar han så blitt vid damers bädd
Till den lustfyllda lutans glada låt.
Men jag, som ej är skapt för sportens lek
Ej heller för en spegels smicker gjord
Nej, vederstygglig utan kärleks prakt,
Och utan styrka inför sköna nymfer
Min skepnad tyglar mitt potential så
Och anletsdrag av lömska hjärtat höljda
Så utan form, ofärdig, föddes jag
Att knappast hälften bragts till jordens rund
Och så pass vek och ohygglig att se
Att hyndor skäller när jag närmas dem –
Då har jag i vår fredstid ingen lust,
Och inget tidsfördriv att glädja mig
Förutom fläckar jag i solen spått
Och grubblet över felen i min själ.
Så då en älskare jag aldrig bliver
Att glädjas under denna fridens tid,
Har jag beslutat mig att bli den mörke
Som hatar dessa dagars ljusa lek.
En giftig plan, ett farligt frö jag sått
Som grott i profetiors dunkla sken
Att sätta våran kung, och Clarence med
I dödligt hat den ene mot den andre.
Och om kung Edward äro lika god
Som själen min är svart, som jag är falsk,
Då denna dag skall Clarence minnas väl
Den profetia som förtäljt att ‘G’
Till Edwards söner dödens stöt skall ge.
Entré George Greve av Clarence med väpnad vakt,
och Sir Robert Brackenbury
Sjunk tankar i min själ: här Clarence går.
Vad menas med en väpnad vakt, min bror,
Som följer tätt ers nåd?