Tilda Dalunde is an artist currently working in Sweden, and she has recently published “There is no word for the difference between me and the world“. Her website can be found here.
Original
Utdrag från konstnären Tilda Dalundes text “Minnen från en parallell framtid”
Bakgrund
Det började med att jag tänkte på år 536.
Någonting hände då som förändrade människors levnadsmönster, simultant och oberoende av varandra, över hela jorden. Nya religioner uppstod, nya boplatser grundlades och gamla övergavs, borgar byggdes på ställen där de aldrig tidigare behövts och människor gömde sitt guld i marken.
Ögonvittnesskildringar från Kina, Romarriket och det som idag är Iran beskriver en beslöjad och kall sol.
Den mest accepterade teorin idag är att ett enormt vulkanutbrott i El Salvador släppte ut mängder av svavelsyra i atmosfären som effektivt reflekterade bort solens strålar. Här i Norden fick vi ingen sommar på två år. Ingen skörd på två år.
Från en guldålder, där Skandinavien var en väl integrerad del av Europa och där solen dyrkades som en gud, följde en orolig och knapp tid i Norden. Solen föll i onåd och de mer krigiska Asagudarna dyrkades av den nya makteliten. Uppskattningsvis dog ungefär hälften av befolkningen. Och detta var under en tid då det fanns väldigt mycket mer natur att leva av om skörden slog fel.
Sen började jag tänka på idag.
Vi är nu fler än 7 miljarder människor på jorden. År 536 var vi runt 200 miljoner (ungefär 3% av dagens population). I samma takt som befolkningen ökat har den orörda naturen (som är en bra reserv i hårda tider) minskat. Om den där vulkanen i El Salvador fått sitt utbrott idag istället är min gissning att vi skulle vara rätt körda.
För att överleva 900 dagar (som från mars 536 till augusti 538, när nästa skörd var möjlig) behöver en människa av min storlek 4500 konservburkar med mat.
Excerpt from artist Tilda Dalunde’s text “Memories from a parallel future”
Translated by Amki Moors
Background
It began when I thought of 536.
Something occurred which, simultaneously and independently, altered the day-to-day activities of humans across the globe. It gave rise to new religions. New habitations were built, and old ones abandoned. Strongholds were constructed on sites where they had never before been needed, and people hid their gold underground. Eyewitness accounts from China, the Roman Empire, and what is now Iran, mention a sun that is cold and veiled.
As of today, the most widely accepted theory is that a volcanic eruption of extreme magnitude in El Salvador released vast amounts of sulphuric acid into the atmosphere, which deflected the sun’s rays. Here in the North, there was no summer for two years. No harvest for two years.
After a golden era, where Scandinavia had strong connections with the rest of Europe, and the sun was worshipped as a god, the North plunged into a period of worry and hardship. The sun lost popularity as a deity, and in its stead the warlike Æsir were worshipped by the new elite. Estimates indicate that half the population perished; and this during a time when there were many more natural resources to live off if the crops failed.
Then I started thinking of the present.
There are now more than 7 billion humans on the planet. In 536 A.D., there were about 200 million of us (about 3% of the current population). While the population has increased, uncultivated areas (useful reserves in difficult times) have decreased. If that volcano in El Salvador had erupted today, my guess is we would be done for.
To survive for 900 consecutive days (from March of 536 A.D. until August of 538 A.D., when the next harvest would be ready) a person of my size requires 4,500 tins of food.
amkimoors.com 